Nedläggningen

Den 30 Januari 2014 möttes vi av denna informationen på våra dataskärmar. För oss som jobbade på Cascades Djupafors, var detta en ganska plågsam och grym väntan på den 4 februari.

Bomben har slagit ner och spridit sina tankar till oss anställda. Vad ska detta betyda? Ska vi lägga ned nu? eller har vi blivit uppköpta? Kanske vill ägarna tala om för oss att "nu får ni en sista chans att visa framfötterna" Men det var nedläggning........och egentligen inte så konstigt, med tanke på att man helt enkelt tröttnat på Djupafors och hade inte lust att satsa en spänn mer på denna gamla bil.

Men orderstocken visade något annat. Den visade att fabriken gick ganska bra och så fina siffror vill man ju så gärna tro på. Men där tog vi fel........

En i vanliga fall överfull beställningspärm skulle nu bli tom. Direkt efter mötet gick jag och teknisk chef igenom alla beställningar som hade en längre leveranstid än vad vi beräknade att fabriken skulle vara kvar. Det vill säga att vi var tvungna att stoppa massor av beställningar som vi säkert inte hade någon nyttan av. Mitt jobb blev nu i stället att försöka hålla skutan vid liv med så små medel som möjligt. Med lite tur kunna maskinen vara igång t.o.m. den 15 juni, men skulle någon del av lite större betydelse gå sönder hade vi blivit tvungna att stanna mycket tidigare.

Vi stoppade massor av beställningar och i vår pakethantering lyste paketen med sin frånvaro. Man var nästa glad när det damp ner ett paket så Stefan S, "min kollega" fick något att göra en stund.

Vid kundmottagningen blev det också färre och färre besök. När man inte längre ägnade sig åt förebyggande reparationer utan bara paniklagningar då blev det inte heller någon rusning efter reservdelar eller verktyg.

Denna del av Lagret var nästan klart. Efter att Dynacon rivit väggen och fixat till golvet, beställde vi nya hyllsektioner och Elyakim satte igång med att montera ihop sektionerna. Det blev riktigt bra och därför kändes lite extra tråkigt att man inte fick göra klart hela projektet. för det hade ju blivit så himla bra.

SALE! Dessa prylar som man nu ska sälja har jag tagit hand om i många år. Jag har bevakat och sett till att det alltid har funnits delar hemma. Inventerat, kontrollerat och hjälp alla att hitta den del man sökt. 14000 artiklar, 27 miljoner kronor är plötsligt inte värt något och nu ska man sälja mina prylar, till högstbjudande!!! Hade jag kunnat skulle jag köpt alltihop själv och öppnat en egen affär.

Här i arkivet sparade vi på alla följesedlar. Här fick dom ligga i tio år. Det hände att man fick leta i dessa pärmar efter någon gammal reservdel som man inte lyckats hitta i datasystemet men i med att fler och fler artiklar dokumenterades i datasystemet så blev besöken här färre och färre.

Här har Stefan S och jag tömt alla pärmar i pappersåtervinningen. Min beräkning var att vi kastade ca 500kg papper. Tio år av sparade dokument var som en resa bakåt i tiden. Man tittade på årtal som man kunde anknyta till något positivt, som t.ex när Djupafors skulle storsatsa i helt ny panna, då hade man inte stått här och kastat dokument, nä då hade det snurrat på som vanligt.

Vi var tvungna att spara viss dokumentation.

Sparad dokument körde vi upp till UK. Där som det stått kemikalier till produktionen, står nu bara resterna av ett långt arbetsliv för många av oss. En overklig och tråkig syn.

Det blev mindre och minder tid i kontoret och vi riktade in oss på att städa istället.

Jag började tömma min egen hylla på kontoret. Det kändes för jävligt, som att kapa av benen och kasta dom till hajarna. Men när det var gjort så hade man tagit sig en bit till närmare slutet.

Underhållschefen från Cascades la rochette har varit hos mig. Och vi gick runt på lagret, han med en flaska gul märkfärg och jag med ett leende på läpparna. Jag är alltid trevlig mot alla t.o.m när jag ge bort 27 miljoner. Tack och lov så kunde han engelska så att jag kunde hjälpa honom till dom delar han var intresserad av. Jag minns att jag for riktigt illa av den hemska märkfärgen.

la rochette

Vi börja samla ihop alla kemikalieprodukter för destruktion.

Jag färdigställer de två sista beställningarna och leverera in dem i systemet för sista gången.

Jag körde upp de sista flyttlådorna med trucken.

Sista dagen. Fem månader sedan vi fick beskedet och dessa fem månader gick väldigt fort.

Jag rensar upp på mitt skrivbord.

Jag lämnar kvar nyckelknippan som går till samtliga dörrar, här till vänster på bilden, och sedan går jag ut.

Vi säger hejdå, och ett 25år långt arbetsliv på Cascades Djupafors AB är nu slut.