Mitt förtroendeuppdrag

Av min dåvarande arbetsgivare, Cascades Djupafors AB, fick jag förtroendet att vara arbetshandledare för en person som har aspergers.

När personalchefen kom ner till mig på lagret, så presenterade han ett förslag som jag skulle fundera lite på. Att vara arbetshandledare för en person som har aspergers. Jag visste då inte så mycket om hur man fungerade som person om man har aspergers. Men jag behövde inte fundera jag svarade ja direkt utan att blinka. Jag googlade en hel del på aspergers och lärde mig lite om deras styrkor och svagheter. Jag skrev en lista på arbetsmoment som jag trodde han skulle klara av utan att behöva känna så stor press från mig och andra anställda.

Jag minns fortfarande vårt första möte när jag informerade om den handlingsplan som jag tänkte vi skulle jobba med. När han hört den sa han - Jag kommer aldrig att klara av detta, det är bara för mycket. Jag sa till honom att ta en dag i taget. Varje fredag satte vi oss ner ca 30 minuter och pratade, och en gång i månaden hade vi en genomgång av de fyra sista veckorna. Utvecklingen blev bara bättre och bättre och jag märkte snabbt att han blev mer och mer hungrig på att lära sig nya saker. Jag tycker om att ge beröm till alla som gör något bra på sin arbetsplats, man växer mentalt av beröm och det var nog det som fick honom att växa och ta nya steg på lagret.

När ett år hade gått så frågade jag honom om han kunde jämföra nu och då. Det var nog då som han förstod hur mycket han hade lärt sig. Det var en makalös förändring som hade hänt på ett år. Förhoppningsvis har jag genom att stötta i form av arbetsträning, lite jävlaanamma och givetvis mycket beröm, kunnat skapa den förutsättning som han behöver för att finna sin plats i arbetslivet. Det har varit en jätte rolig resa i dom tre år som jag fått lära känna min kollega, samt att få se vilken otrolig utveckling som han har gjort under dessa år. Jag önskar honom lycka till.